Havets döttrar och söner... och deras boningar

Fiskarhushållet år 1905 - ibland fattigt, alltid strävsamt 

”Här har nu ett gammalt par suttit i solskenet och redogjort utförligt för hur fiskarne ha det. Sjuttio år äro de båda. De började med tomma händer. Nu ha de egen gård, skötar och nät, fyra båtar, kor och ladugård. Hur en fiskare har visa siffrorna bäst. Genomsnittsfångsten pr år är 120 fjärdingar
strömming. Efter 2 kr fjärdingen, som är högsta pris, blir det 240 kr. På ladugårdsprodukter tjänar detta hushåll 150 kr. Det är sammanlagt 390 kr. Utgifterna: i bohyra gå 35 kr, i skatt och tionde till prästen, som kommer ut någon gång på året, 18 kr, i hamnutskylder 4 kr, för kobete 10 kr, ved 6 kr, salt 28 kr, virke till fiskkärlen 12 kr, underhåll af båtarna 20 kr, och af redskapen 30 kr, dräng 100 kr. Summa 263 kr. Rest alltså 127 kr Nu sitta hamnens 34 fiskare och laga till kaggar och fjärdingar; det beräknas att hvar och en gör 400 kaggar och inemot 75 fjärdingar. Detta arbete pågår året om. Och medan männen snickra, binda och laga kvinnorna nät. Allt detta arbete plus slitet för att få strömmingen ur vattnet, att salta och bereda den, det ger alltså knappt hvad folket kan lefva på.

Tredjedag påsk blir här auktion efter en fiskare som drunknade i somras. Kanske kan sonen öfverta något af det skuldsatta boet, kanske inte. Och så är det ständigt: när en fiskare dör, häftar boet i skuld. Det kan inte gå annorlunda.”

Ludvig Nordström: Från Bottenhavet. DN 26 april 1905

 
”En fiskare kunde nå upp till en årsinkomst av 500-600 kronor. Han kom i många fall aldrig till en stad.
Han levde sitt liv på skären. Hade icke tidning. Ingen förbindelse med andra samhällslager. Vad gjorde han? Han brände brännvin och söp! Hur var han klädd? I pjäxor av säl, som han med livsfara sköt på den bedrägliga vårisen, tröja av skinn, som han själv berett av get- eller får- eller kohud. I
strumpor, skjorta osv av garn, som beretts i huset och dess vävstol....
..... Hans kläder voro decennier gamla. Jag minns min husbondes surströmmingsbyxor, dvs dem han använde vid surströmmingsinläggningen. De stodo i ett hörn av sjöboden för sig själva, som hade de varit av plåt. Så impregnerade med saltlake voro de sedan Gud vet hur många år!”

Ludvig Nordström: Pyramiden Sverige, 1934

 
”Vi åt strömming å potatis två gånger om dan under hela min uppväxttid... På vintrarna särskilt, när fisket var slut å sen vi hade varit till lands å högge kaggband å skaffa kaggve börje vi oppe i bröggstuga å sen vare strömming å potatis på morron kl 9, oppstekt potatis å en kornmjölsgröt på middan, strömming å potatis på kvällen igen kl 6. Å sen en gröt på kvällen ändå, när vi gick å la oss. Så vi åt fyra mål om dan varenda dag i regel.”

Fiskaren Einar Sahlin, f 1893