Turismen
År 1905 var en viktig milstolpe i Ulvöns turistiska historia. Detta år invigdes det nya Ulvö Turisthotell. Vid samma tid tillkom även en bättre sommarvilla på Södra Uvön och den förnämliga sommarvillan Graneliden. Det som skedde dessa år var att fastlandets välbärgade medel- och överklass - läkare, domare, affärsmän - upptäckte en plats som enligt Örnsköldsviksposten inte var en "… badort i modern mening med dyrbara anordningar och stora anspråk" utan en "... tillflyktsort för dem, som önska att i en ofördärfvad natur och under enklare förhållanden hämta hvila och lefnadslust".
 |  |
| Ulvöregatta. 1910-talet. | Badande på Ytterön |
Ett alternativ till hotellboende var att hyra in sig hos någon fiskare för att avnjuta den levnadsmässiga enkelhet och den oförstörda folkkaraktär som man trodde sig finna på skärgårdsöar och i fjälltrakternas samebyar. Här knöts inte sällan mångåriga förbindelser mellan fiskarfamiljen och den återkommande sommargästen som - om än till ömsesidig glädje - aldrig överskred klassgränserna.
 |  |
| Hotellets matsal | Kallbadhuset och varmbadhuset |
Från denna tid blev det också vanligt att fiskarfamiljen sommartid flyttade upp till bryggstugan. Att hyra ut rum i sjöbodens övervåning - bodskullen - gav ett välkommet ekonomiskt bidrag.
Fiskare och turister
Den turism som växte från 1905 och framåt frätte gradvis sönder det slutna fiskarsamhället och öppnade för nymodigheter av olika slag. Ludvid Nordström beskrev detta år 1906:
”De gamla mena, att lättjan, flättjan och kättjan gripa omkring sig i förfärande grad; de onda stadsborna, som om somrarna bo i hamnen, blåsa upp elden med sina lättfärdiga fasoner och sina prålsamma kläder, de ständigt anlöpande ångbåtarna förorena vattnet, men ångbåtsfolket förorenar själarna; tidningsskrifvare blotta skamligt, hur man lefver och har det; gamla påbud och därmed följande böter för öfverträdelse ha sjunkit i total glömska. Efter hvad skall ungdomen nu rätta sitt lif?”
(Nordström, L, Västernorrlands Allehanda 11 apr 1906)
Och när Lubbe återvärde till Ulvöhamn 1911 kunde han konstatera att moderniteten gripit omkring sig:
"Små flickor, som jag några år tidigare sett barhuvade och barfota, dem återfann jag nu i modernt skurna toaletter, oklanderligt chausserade utan snedgångna klackar, med modernaste frisyren insvept i automobilslöja". Och fiskarna var klädda i "…full stadsornat, med höga stärkkragar, skarphatt och käpp".
(Nordström, L, Fiskaradeln i Ångermanland. STF:s årsbok 1915)
Tig! sa Osslund
År 1911 besöktes Ulvöhamn av konstnärerna Helmer Osslund och Carl Gunne. Den senare berättar:
”Där tog vi in i en fiskarstuga och fick ett rum på vinden. Ulvön började då försöka bli en turistort, så när vi kom upp i rummet fanns där två obäddade sängar. Osslund sade: 'Vi tar rummet och så skall ni genast lägga rena lakan i sängarna. Vi har stigit upp tidigt och vill vila oss'.
'Nej', svarade fiskarhustrun,' jag skall säga, att det är lika fina karlar som ni som har legat i dom där lakanen'. Tig', sade Osslund, 'vi går ut en stund och sedan skall det vara rena lakan i sängarna."
(Helmer Osslund – Norrlands målare. Sthlm 1971)