Gruvdrift på Ulvön

Malmbrytningarna inleddes redan under 1600-talet på initiativ av hovrättsjuristen Jonas Hassel. Under 1700- och 1800-talen bedrevs de på ett tiotal platser på Norra Ulvön och dessutom vid Marviksgrunnan på Södra Ulvön.

Brytningen har gällt järnmalm, men skikten av titan i diabasfyndigheterna tilldrog sig efterhand ett växande intresse. Under 1900-talet upptäcktes att ulvömalmen även innehöll höga halter av vanadin, en metall som var åtråvärd vid tillverkning av specialstål till vapenindustrin. Genom 1930-talets krigsrustningar fick gruvnäringen på Ulvön därmed ett uppsving – man bröt 2000 ton vid 90 olika inmutningar och sysselsatte upp till ett 30-tal arbetare. Anläggningarna ägdes av AB Ahlsell & Casell, men efter kriget övertogs driften av Höganäs-Billesholm.
De viktigaste anläggningarna var dock Myresön och Marviksgrunnan samt Nya gruvan, som togs upp i början av 1950-talet. 

Gruvor kan återupptas när förhållandena ändras och så sent som år 1980 fanns sådana planer. Den senast producerande gruvan har därefter genom insatser från länsstyrelsen förvandlats till museum.

Nora Ulvön: Gruvmyran

Brytning av järnmalm (järntitanoxid) skedde här under 1930-talet. Gruvan är grottlik och bärs upp av pelare. I intilliggande varphögar finns diabas, titanomagnetit, ilmenit och ulvöspinell.

Den malm som bröts här fraktades till Malmudden på Ulvöns östra sida. Härifrån har malmen troligen exporterats till Tyskland.





Foto: Länsstyrelsen Västernorrland

Södra Ulvön: Marviksgrunnan

Strax söder om fiskeläget Marviksgrunnan finns ingången till en nedlagd gruva där man till slutet av 1950-talet bröt vanadin och titan. 
Under vissa perioder sysselsatte gruvan ett 50-tal arbetare.
Från Marviksgrunnan går stigar både mot Fäbodsjön och till Rensviken på södra Ulvöns utsida.

Södra Ulvön: Nya gruvan - ett besöksmål

Nya gruvan, väster om Hagmyran på Södra Ulvön

Bilden visar den gruvlave som byggdes av Höganäs-Billesholm AB i början av 1950-talet. Intill denna finns maskinhuset med motor och hissanordning till det 163 meter djupa gruvschaktet. I botten av detta schakt finns malm med hög halt av vanadin som bröts från 1950 till 1961. På platsen finns även en arbetarmäss.

Denna anläggning är unik inte minst därför att den är så välbevarad. Den upprustades med stöd av länsstyrelsen år 2010 och drivs nu av Ulvö kapellag som ett turistiskt besöksmål. På grund av problem med framkonst till anläggningen har den turistiska insatsen hittills varit blygsam, med vi hoppas kunna förbättra detta.

Flyg över gruvan!

Läs mer om Ulvöarnas geologi i Niclas Melander och Göran Björklands häfte "Gruvdrift på Ulvön".