Fritid, föreningar, nöjen

Dans och musik

Förlustelser med inslag av dans och musik förekom före sekelskiftet endast på tredjedag jul, tjugondag knut, fettisdagen och annandag påsk, dessutom i samband med höstens s k klubb eller storklubb, när de fiskare som bodde på fastlandet lämnade ön. Mot slutet av 1800-talet inleddes en tradition med söndagsdans men lördagarna var tills vidare tysta och stillsamma
kvällar. 

Efter sekelskiftet besöktes hamnen allt oftare av kustbogserare som sökte hamn vid dåligt väder. Då stundade alltid dans. Sommartid dansade man på en platt hälla på Åskäret, vintertid kunde man hyra in sig hos någon bonde eller hålla till i en bryggstuga. Det var heller inte ovanligt att man rodde 15 sjömil för att nå en dansbana inne på fastlandet. Senare byggdes flera dansbanor i Ulvöhamn.

1930-tal.

Bagaren Georg Lundgren berättar om nykterhetslogen Havet Söner:

Fridolf Nordqvist berättar om fotbollsplanen:

Ernst Söderberg berättar om Ulvö skytteförening:

Gideon Bergström och sonen Karl Henrik spelar "Ulvöschottis":

Gideon Bergström och sonen Karl Henrik spelar "Klarinettvals":

Gideon Bergström kommenterar sitt musicerande:

 

Superi – och nykterhet

Alkoholmissbruket var tidvis utbrett. Man kunde bränna själv eller köpa från magasinet i Ullånger. Ofta köptes ett fat om 250 liter som delades upp i ankare om 40 liter. Den generöse Erik Bergner brukade placera ett ankare med tillhörande skopa på sin förstubro – ett populärt tilltag som även bidrog till slagsmål och alkoholskador. Som en reaktion mot detta bildades år 1892
logen nr 490 Havets Söner. År 1905 inrättades även ett särskilt ungdomstempel, ”Ulvöns framtidshopp”. Samma år färdigställde logen det föreningshus som ännu existerar.

Genom dessa åtgärder gick nöjeslivet in i lugnare banor och med föreningshuset som gemensam anläggning arrangerades föredrag, sångaftnar, skådespel och lotterier. 

Nattfrieri

Nattfrieriet inleddes in juni i samband med notrodden och krokrodden när hamnens ungdomar flyttade ned till sjöbodskullarna. Kjell Söderberg berättar:

”De giftasvuxna unga männen kom då om lördags- och söndagskvällarna i grupper för att besöka flickorna på skullarna. Denna sed kallades "att gå på bögden" och pojkarna kallades "bögdpojkar". Flickorna tog emot pojkarna iförda vackert broderad nattröja, som på Ulvön kallades "ligg-i-la-vä-tröja". Pojkarna kom i grupper om 2-4 stycken. De hade med sig karameller och cigarretter. Man stannade aldrig längre än till soluppgången. Den som bröt mot denna regel ansågs ouppfostrad och obelevad. Nattfrieriet försiggick under stor diskretion. För den som delat bädd med en flicka, gällde det att smyga från platsen och undvika att bli upptäckt av någon annan.
Sommarmånaderna var den tid, då nattfrieriet nådde sin kulmen, men det förekom också under andra tider på året.”

… och Lubbe Nordström:

"Det finns här kvar en gammal sed, att pojkarna på lördagsnatten gå till flickorna och ligga hos dem. Pojkarna ha då på sig byxor och underkläder, flickorna natt-tröja och kjol. Så ligga de natt efter natt utan att röra hvarandra. Underligt, ofattligt! Hur kan man ligga i samma säng som en kvinna och känna hennes varma kropp bredvid sig utan att så tändas upp, att man söker öfverväldiga henne. Men ofta äro fiskarflickorna så starka, att de, om pojkarna söka göra något, om de ej äro 'ordentliga', 'beskedliga', helt enkelt kasta ut dem."
(Dagboken, 18 april 1905)

Fridolf Nordqvist berättar om ungdomens fröjder:

Bilder

1920-tal. I Föreningshuset. I mitten Johan Bergman, bordscittra, Axelina Söderberg, mandolin, Gideon-Bergström flöjt	Logen Havets söners sångkör.
Skidtävling. 1940-tal.	Valborgsmässospex 1955.
Det nybyggda föreningshuset 1905, byggt av logen Havets söner	Havets söners sångkör uppträder i nya föreningshuset.