Surströmming

Syrning är en uråldrig metod för konservering av fisk. Metoden att lägga in fisk med mindre salt än normalt blev vanligare från 1500-talet p g a den saltbrist som uppstod under krigsåren.

Surströmmingen har varit en beståndsdel i Ulvöhamns näringsutveckling alltsedan samhället etablering från slutet av 1500-talet. På denna plats utvecklades surströmmingskulturen först som binäring till strömmingsfisket, senare som betydande industri med ett flertal salterier. Eftersom surströmming aldrig varit vardagsmat dess utveckling som produkt alltid varit beroende av en marknad utanför den närmaste omgivningen.

I Ulvöhamn produceras ännu dag surströmming och här har Surströmmingsakademien sitt säte. I Ulvö Lilla Salteri finns ett visningssalteri - med äkta vara - samt en utställning.

Janne Wiklund med fru. Paus i inläggningsarbetet.

Surströmming har beretts med olika jäsningsmetoder. En variant var att strömmingen lades i stora kar och täcktes med ett tjockt lager av saltad gäl. Jäsningen skedde under detta lock – dagtid i solvärme, nattetid i bodsvalens svalka. Efter fem veckor ansågs den färdigjäst. 

Jonas Axel Söderberg berättar om surströmmingens historia:

Oskar Nordqvist berättar om surströmmingstillverkningen:

Abrahams Hülphers recept

"Sedan strömmingen är gelad och skölgd, lägges den i kolfat halft dygn eller mer, at wattnet får wäl

rinna af, och skadar ej om den blir mjuk. Til en fierding sådan tages sönderstött salt 7 mark i början af sommaren, men 6 mark emot hösten, som blandas tilhop i något stort käril, och med händerna röres om; lägges sedan i Tunnor med salt ofwanpå; när den stått i 8 å 14 dagar öppet, slås bottnen til, och stjelpes omkull, då strömmingen surnar, men giöres et swickhol med tapp på öfre sidan, som öpnas ibland, at wädret kan utgå, under gäsningen".
(A Hülphers, Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland. 1780)

Fiskerikonsulent J A Lings recept

t