Ordning för fisket

Fisket var noga reglerat. Fiskeplatserna lottades på hamnlagets Jackmässtämma och utrodd fick ske först när kapellklockan ringde. I de äldsta kända föreskrifterna om skötrodden hade tidpunkten för utrodd satts till kl 7, men från 1840-talet var ordningen att signalen med kapellklockan gavs kl 20 första veckan efter Jacksmäss, därefter en halvtimme tidigare för varje vecka fram till Barsmäss. Skötarna måste tas upp senast kl 7 dagen efter. 

Kapellklockan har ringt och skötbåtarna ger sig ut. Notera att den närmast skötbåten är motoriserad. ​

 Foto: S Campbell 1917.

På samma sätt som det var förbjudet att ro med skötar under notroddens och krokrodden var det förbjudet att fiska med not och skötkrok under skötrodden.
 
Säsongsfiskande bönder från fastlandet fick delta endast om de godkänts av hamnlaget. Bråk om skötläggningen kunde gälla ”otidig utrodd” eller att man lagt sina fiskeredskap över en annans. Det förekom även gränsdragningstvister som rörde Marviksgrunnans, Sandvikens och Ulvöhamns fiskevatten.

Samarbete och solidaritet

Reglerna för fisket satte spärr för en konkurrerande klappjakt på de bästa fiskeplatserna som kunnat bli ödestiger för fiskarna. Det visade sig å andra sidan svårt att samla ulvöfiskarna kring de förslag till samarbeten och försäljningskoopoerativ som emellanåt framställdes. I det betydligt mindre fiskeläget Marviksgrunna tillämpades från 1850-talet ”Delninga i Grunna” som innebar att all fångst lades samman och därefter fördelades solidarisk på samtliga fiskare i förhållande till deras andel i redskapen. En sådan ordning var otänkbar i det individualistiska Ulvöhamn. Om olyckan var framme och om någon p g a dåliga fångster kom på obestånd fanns dock en stark solidaritet i fiskarsamhället. Det var också en sedvana att fiskarfamiljerna hjälptes år med gelningen när någon fiskare fått extra mycket i sina nät.